Förmodligen så är det inte sant

Morgonens kaffe serveras med en stor sidportion av nervositet. Det är mycket denna veckan, men det är egentligen inget som jag borde vara nervös över! Men ändock, skolan börjar i morgon och jag är nervös. Det är märkligt, jag brukar se fram emot att gå dessa litteraturkurser men nu är jag mest nervig. Tänk om jag har tagit fel på tid? Fel på dag? Fel på vad som helst?!

Jag är dessutom sjukligt nervös inför torsdagen. Av en lite mer legitim anledning men ändå, riktigt så nervös som jag är nu borde jag inte vara. Det är skärpning, hösten är här och den gör som vanligt sitt för att försöka kväva mig. Jag måste vara stark så jag borde inte vara nervös inför torsdagen, jag borde välkomna den dagen av hela mitt hjärta.

Så jag försöker. Men visst slinker det ner lite nervositet tillsammans med kaffet.

Igår var jag och Malle på marknaden. Det regnade, alla knallarna började stänga när vi kom för ja, det regnade ju. Vi blev blöta och kalla men vi var på marknaden! I ungefär fem minuter, sen köpte vi godis och gick hem. Det var ett synnerligen bra initiativ av Malle att gå på marknaden!

På fredag bär det av, mot sydligare breddgrader, mot varmare trakter, mot gladare miner. Skåne kan nog möjligtvis vara the shit?

D ringer och säger att hon saknar mig på jobbet. Hon jobbar dag och försöker tvinga mig att komma dit enbart för att dricka kaffe och skvallra. Jag orkar inte riktigt med tanke på att jag då lär klä på mig något annat än pyjamasbyxor! Hon kallar mig för jävla homo och vi skrattar tills vi nästan dör.

Jag frågar henne vad hon gör och hon säger: Ja, inte ARBETAR jag i alla fall. Jag tar det som att hon röker och dricker kaffe. Vilket också är fallet, hon är inne på tredje koppen. Hon säger att de andra kan jobba, hon och jag har minsann slitit arsle hela sommaren. Det har vi sannerligen! Men jag saknar det ändå lite. Jag blir så jäkla lat när jag är ledig. Helt plötsligt blir det typ jobbigt att kicka igång en tvättmaskin. Vi skrattar lite mer och sen lägger vi på.

Ensamheten bryts dock rätt snart av att Skåne ringer. Det är saknad i varje partikel av min kropp. Det som verkligen verkligen suger är att jag inte ens hann få en riktig chans.