Förmodligen så är det inte sant

Han finns inte längre nu, inte här på jorden. Men han kommer alltid att ha sin speciella plats i mitt hjärta. Aldrig trodde jag att någon så liten kunde värma så mycket. Aldrig trodde jag att någon så liten kunde göra ett sånt stort hål i mig. Han är, och förblir, en av mina största kärlekar.

Mannen i mitt liv, lilla Knatt blev åtta år gammal.

Mina dagar består av jobb, jobb och gnäll. Sen går jag hem i ett zombieliknande tillstånd, så trött så jag nästan dör på vägen men sen kan jag absolut inte sova. Vilket ju självklart leder till mer gnäll. Jag är alltså inte i mitt esse om det var någon som trodde det. Nej, jag har snarare varit sjukt lättretlig, trött och deppig den senaste tiden.

Det ska bli ändring på det nu. Jag måste börja nysta ut ändarna. Ett steg på vägen är i alla fall helt klart avslappnande naturläkemedel. My goodness vad jag har sovit i natt. Det känns nästan, nästan som att jag är en människa idag!

När det har gått så långt så man hellre vill kasta ur någon ur bilen än att svara på en enda fråga till om vad det blir för kvällsmat. När man inte pallar en enda sekund till av upprepningar och andra skojiga verbala tics. När man till slut ber om en tystnad som man inte får. Vad gör man då? Jo, då leker man tysta leken. Synd bara att folk inte förstår att man ska vara tyst då och inte fortsätta prata. Sen när man äntligen får den där tystnaden som man så länge eftersträvat. Vad händer då? Jo, om man har riktigt tur så kan någon börja tjata om samma saker igen fast på teckenspråk. Minst lika jobbigt kan jag säga.

Jag vill amputera min hjärna.

Det är den första koppen kaffe på morgonen som får mig att besluta om jag kommer överleva dagen eller inte. Just nu lutar det år "inte". Fast det är inte kaffets fel. Jag borde känna mig själv bättre vid det här laget än att jag låter mig läsa tidningen innan kaffet, att jag loggar in på Facebook innan kaffet, att jag gör NÅGONTING ALLS INNAN KAFFET! Jag funkar inte innan kaffet är det jag försöker få fram. Jag hoppas det framgick.

Anyway så borde jag bannlysa mii själv från Facebook Jag får helt tydligt bara ont i magen av den sidan. Särskilt innan kaffet. Det kan inte påpekas nog.

Nu, då ljuslågan flämtar i draget och min skugga på den gröna tapeten fladdrar och skälver liksom lågan och vill få liv - nu tänker jag på Andersen och hans saga om skuggan, och det tycks mig att jag själv är skuggan som ville bli människa.

Hjalmar Söderberg.

Helen Sjöholm på Lögarängen. I flera timmar. Helen Sjöholm i blå klänning och ett leende som sommaren själv. HelenSjöholm i flera timmar igår. Men själv var jag på jobbet. Utan så mycket som ett leende. Ibland är det bittert att vara fattig.

Ni vet hur det är, pojke möter flicka, de blir kära, de bråkar, hatar varandra för att sen inse att de inte klarar sig utan varandra. Vissa människor har helt enkelt en förmåga att borra sig djupt in under skinnet och in i hjärtat för att sen för alltid stanna där. Det är som nästan lite som Gatsby och Daisy eller varför inte Jane och Rochester.

Ibland är det kärlek vid första ögonkastet. Ibland får man jobba lite hårdare för det. Ibland kan det ta år mellan gångerna man ses, men personen i fråga är alltid där. Det finns hur många böcker och filmer som helst på samma tema. Min roman utspelar sig här i Västerås. Ni vet, flicka möter flicka och de älskar varandra urskillningslöst. Det är hon och jag, hand i hand. En av mina många kärlekar.

Jag kan liksom inte låta bli att undra om det är kön med ett ljudande K eller kön som i genus. En halvtimmes väntan senare har nästan fått mig att luta mot det senare alternativet. Men slutligen får jag prata med en kvinna som inte alls verkar se att ordet kön kan uttalas på något annat sätt än med ett ljudande K och jag lugnar ner mig. Det går liksom inte att skälla på sådana människor, hur länge man än har fått vänta i den där kön (kön).

I vilket fall ger mitt samtal utdelning åt det positiva och jag kan numera glatt se fram emot en veckas galenskaper där kön absolut är det sista som prioriteras. Hur man än väljer att uttala ordet. Homo, bi, trans, queer eller varför inte hetero. Välkommen, du har plats 3 i kön.