- Asså, vafan är det här?!?! - Mingolf, Johanna, minigolf.

Asså, vems jävla idé var det här egentligen?!?!

Så lät det igår när fyra personer med dåligt tålamod försökte ta sig igenom minigolfbanan på Djäkneberget. Det plus ett oräkneligt antal högljudda svordomar som givetvis ledde till att alla andra minigolfspelare tittade undrande på oss. Men kul hade vi! Det lär göras om.

Damnit

Det har varit en lång dag. För lång. Jag har ätit i runda slängar femton kilo mat i ren tristess. Det är i och för sig jäkligt bra med tanke på min diet. Jag lär försöka hålla denna vikten nu. Det är inte bra om jag går ner till undervikt. Så jag hetsäter massa och blir äcklad istället.

Förresten så har jag idag genomfört två bravader som till mångt och mycket tyder på ett visst underskott av sömn. Nummer ett var att jag försökte ta ut linserna i ca 15 minuter utan att lyckas. Sen insåg jag att jag redan tagit ut dem. Det är säkert skitbra att dra sig själv i ögat så mycket. Nummar två var att jag nästan, nästan borstade tänderna med ansiktscreme istället för tandkräm. Dock så upptäcktes misstaget i tid vilket var bra då jag inte tror att Nivea är så där överdrivet gott.

Varför homosexuella inte bör gifta sig

Hittade dessa skäl och dör nästan av skratt när jag läser dem. Ironi är så underskattat en tidig morgon!

Gay marriage will change the foundation of society; we could never adapt to new social norms. Just like we haven't adapted to cars, the service-sector economy, or longer life spans.

Gay marriage will encourage people to be gay, in the same way that hanging around tall people will make you tall.

Being gay is not natural. Real Americans always reject unnatural things like eyeglasses, polyester, and air conditioning.


Delad tur

Det är motigt och tungt att gå till jobbet klockan sju på morgonen. Ännu värre är det när man slutar klockan elva och sen faktiskt har ett arbetspass till! Så är det idag. Jag slutade klockan elva och börjar klockan tre för att då jobba till åtta. Har jag orkat gå hem? Nej, det känns onödigt. Livets orättvisor är för många. Min jobbarkompis säger att jag är det lataste personen i världen. Men samtidigt är han rätt nöjd för då får han någon att skvallra och vara bitter med. Vi kommer fram till att gemenskap, bitterhet och kaffe är en oslagbar kombination.

Om man är förvirrad

Så kan man se ut så här



Jag är lite förvirrad just nu. Dock har jag inte lika många bolagetkassar runt fötterna. Synd nog.

Arla morgon

Klockan är strax över sex och jag har varit vaken sen 05.30. Detta betyder alltså att jag har sovit i exakt fem timmar, utan någon som helst slags hjälp av sömntabletter! Det måste ses som någon form av rekord denna sömnlöshetens sommar. Sen att jag drömde om Horace Engdahl är väl en annan sak. Jag tar det som ett tecken på intellektuell understimulering. Men det borde ju verkligen styra upp sig när skolan äntligen, äntligen börjar igen. Jag är pepp!

Nu blir det koffein i mängder och sedan läsa VLT här på jobbet. Man kan absolut ha det sämre än jag idag.

Årets pride

  • Folk var fulla klockan 11, inte jag dock
  • Telefonsamtal till Malle för att hitta till en jäkla blöt slänt
  • Picknick i en jäkla blöt slänt
  • Knallade i paraden bakom vad som visade sig vara homosexuella vampyrer
  • Öl med fina flickor
  • Sol och värme på vad som borde vara en nationell helgdag
  • Utekissande i ett snår med brännässlor varpå Fredde nästan dog av garv
  • Skallgång efter ett stycke borttappat fyllo
  • Snutbilar som förde bort det då hittade fyllot
  • Tågresa hemåt utan hemnycklar
  • En desperat taxifärd mot en säng som inte var min

Men på det stora hela hade vi en väldigt lyckad Pride!


Sömnig vaka, lönlös dröm

Kaffet är klart nu. Let's bring the day forward.

It's the freakin' pride!

Om vi bara nu kunde bestämma vilket tåg vi ska åka med så är jag nöjd. Det regnar förvisso men det kan omöjligt bli värre än förra året då vi praktiskt taget kunde simma fram längs paradgatan. Näe, det kan bara bli bättre. Ge mig en öl så tänker i alla fall inte jag klaga på vädret.

Eller jo kanske, om det sabbar mitt hår.


Mitt alldeles egna hjärta

Han finns inte längre nu, inte här på jorden. Men han kommer alltid att ha sin speciella plats i mitt hjärta. Aldrig trodde jag att någon så liten kunde värma så mycket. Aldrig trodde jag att någon så liten kunde göra ett sånt stort hål i mig. Han är, och förblir, en av mina största kärlekar.

Mannen i mitt liv, lilla Knatt blev åtta år gammal.

Den välsignade sömnen

Mina dagar består av jobb, jobb och gnäll. Sen går jag hem i ett zombieliknande tillstånd, så trött så jag nästan dör på vägen men sen kan jag absolut inte sova. Vilket ju självklart leder till mer gnäll. Jag är alltså inte i mitt esse om det var någon som trodde det. Nej, jag har snarare varit sjukt lättretlig, trött och deppig den senaste tiden.

Det ska bli ändring på det nu. Jag måste börja nysta ut ändarna. Ett steg på vägen är i alla fall helt klart avslappnande naturläkemedel. My goodness vad jag har sovit i natt. Det känns nästan, nästan som att jag är en människa idag!

När öronen blöder

När det har gått så långt så man hellre vill kasta ur någon ur bilen än att svara på en enda fråga till om vad det blir för kvällsmat. När man inte pallar en enda sekund till av upprepningar och andra skojiga verbala tics. När man till slut ber om en tystnad som man inte får. Vad gör man då? Jo, då leker man tysta leken. Synd bara att folk inte förstår att man ska vara tyst då och inte fortsätta prata. Sen när man äntligen får den där tystnaden som man så länge eftersträvat. Vad händer då? Jo, om man har riktigt tur så kan någon börja tjata om samma saker igen fast på teckenspråk. Minst lika jobbigt kan jag säga.

Jag vill amputera min hjärna.

Just push play

Det är den första koppen kaffe på morgonen som får mig att besluta om jag kommer överleva dagen eller inte. Just nu lutar det år "inte". Fast det är inte kaffets fel. Jag borde känna mig själv bättre vid det här laget än att jag låter mig läsa tidningen innan kaffet, att jag loggar in på Facebook innan kaffet, att jag gör NÅGONTING ALLS INNAN KAFFET! Jag funkar inte innan kaffet är det jag försöker få fram. Jag hoppas det framgick.

Anyway så borde jag bannlysa mii själv från Facebook Jag får helt tydligt bara ont i magen av den sidan. Särskilt innan kaffet. Det kan inte påpekas nog.

Ännu en jävla dag

Jobbet kallar, pengarna är slut och jag vaknar återigen ensam med ett hjärta som slår alldeles för fort. Äckligt är vad livet är.


Idag hatar jag

Nu, då ljuslågan flämtar i draget och min skugga på den gröna tapeten fladdrar och skälver liksom lågan och vill få liv - nu tänker jag på Andersen och hans saga om skuggan, och det tycks mig att jag själv är skuggan som ville bli människa.

Hjalmar Söderberg.

Skräpet fortsätter

There's a girl living under my skin. There's this girl & she's wearing me thin. And you think she's the reason. That its open broken hearted season.

Storheter

Helen Sjöholm på Lögarängen. I flera timmar. Helen Sjöholm i blå klänning och ett leende som sommaren själv. HelenSjöholm i flera timmar igår. Men själv var jag på jobbet. Utan så mycket som ett leende. Ibland är det bittert att vara fattig.

Just like all the great love stories

Ni vet hur det är, pojke möter flicka, de blir kära, de bråkar, hatar varandra för att sen inse att de inte klarar sig utan varandra. Vissa människor har helt enkelt en förmåga att borra sig djupt in under skinnet och in i hjärtat för att sen för alltid stanna där. Det är som nästan lite som Gatsby och Daisy eller varför inte Jane och Rochester.

Ibland är det kärlek vid första ögonkastet. Ibland får man jobba lite hårdare för det. Ibland kan det ta år mellan gångerna man ses, men personen i fråga är alltid där. Det finns hur många böcker och filmer som helst på samma tema. Min roman utspelar sig här i Västerås. Ni vet, flicka möter flicka och de älskar varandra urskillningslöst. Det är hon och jag, hand i hand. En av mina många kärlekar.

Du har plats nummer 3 i kön

Jag kan liksom inte låta bli att undra om det är kön med ett ljudande K eller kön som i genus. En halvtimmes väntan senare har nästan fått mig att luta mot det senare alternativet. Men slutligen får jag prata med en kvinna som inte alls verkar se att ordet kön kan uttalas på något annat sätt än med ett ljudande K och jag lugnar ner mig. Det går liksom inte att skälla på sådana människor, hur länge man än har fått vänta i den där kön (kön).

I vilket fall ger mitt samtal utdelning åt det positiva och jag kan numera glatt se fram emot en veckas galenskaper där kön absolut är det sista som prioriteras. Hur man än väljer att uttala ordet. Homo, bi, trans, queer eller varför inte hetero. Välkommen, du har plats 3 i kön.

Nästan som en sommardag

De höljde mig i betong.


Jag kröp ihop som inuti en puppa.
Kanske skulle jag bli en fjäril?
En vacker orange nässelfjäril
med vingar lika sköra som min puls.


De höljde mig i betong.

Trots den skrovliga ytan
var det en klar förbättring


Det blev nästan snyggt.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0